emmalindstrom

Jag väntade fortfarande på sommaren. kändes inte som att den hade börjat. jag hade ju knappt grillat, badat eller gjort något somrigt alls tyckte jag. det hade inte vart varmt, inte sådär som det ska. och så helt plötsligt som från ingenstans kom den, hösten. det är mörkt på kvällarna, ruskigt kallt. inte sådär sommarkallt som det kan vara utan riktigt sverige-ruggigt. som det bara är när det är höst. och så kom regnet. höstregnet, det värsta. inte som sommarskurarna som går över i en regnbåge och det går att springa igenom, eftersom det ändå är rätt skönt. utan höstregnet, det isande regnet som aldrig tycks ta slut.

jag förstår inte vad som hände, jag var inte beredd.

och det känns så fel. älskade sommar lämna mig inte!